Vi har tyvärr förlorat våra valpar!
Tikvalpen somnade in tidigt på morgonen och hanen under kvällen den 15/12 :( ---------------------------------------------- Vi är så himla himla ledsna och förkrossade och stackars mamma Mira är väldigt väldigt ledsen och förvirrad och undrar var hennes valpar tagit vägen Dessa dygn har verkligen pendlat mellan hopp och förtvivlan.. och varit dom värsta i vårt liv rent känslomässigt.. Men som uppfödare så betyder det oxå att jag lärt mig något, och blivit en erfarenhet rikare om än en väldigt tråkig erfarenhet som jag hoppas att jag aldrig behöver va med om igen. Jag hade min första kull år 2013 och jag har varit bortskämd med lätta valpningar, duktiga mödrar och friska valpar. I och med denna händelse så står jag nu oxå utan avelstik då detta var Miras sista kull, och måste fundera ut hur framtiden kommer te sig, men först ska vi läka, finna glädje och komma igång med vardagen igen. Tack alla ni som skänkt oss lyckönskningar och pepp ni har varit guld värda ---------------------------------------------------------- Denna text la jag ut på kennelsidan på Facebook och instagram. Och vi är verkligen fortfarande så himla ledsna men så viktigt att även gå ut med att vi inte klarade dem trots att vi var in till veterinären för att vätska upp dem, ge dem näring och försöka få dem att klara sig. Tyvärr lyckades vi inte och såhär i efterhand så tror jag att det kan varit Herpes smitta som orsakade detta hemska trauma för oss och jag kommer hädanefter alltid herpesvaccinera mina tikar innan parning. Samtidigt har jag läst om Fading puppy syndrome som nästan mer passar in på förloppet som valparna utsattes för. Som vi gråtit, som vi hoppats och som vi brutit ihop av att vara med om detta. ------------------- Jag har ju också funderat på hur jag ska göra i framtiden men ofantligt fina människor har hört av sig om att jag får leasa in deras tik, till att erbjuda mig valp. Jag är ofantligt tacksam och så himla rörd och berörd av alla fina människor runt omkring mig <3 Det trodde jag verkligen inte skulle hända. Nu har jag lite framtidstro och jag kan börja planera lite. Fina fina ni!!!
0 Comments
Igår vid kl 13 började Mira flåsa och bli lite orolig, vid kl 16 sågs slemsträngen och vid kl 17 gick vattnet sedan krystade hon rätt okej men det kom bara ut yttre fosterblåsor och inga valpar..
Efter 3 yttre fosterblåsor och ingen valp utan en 4e vätskeblåsa så valde jag att ringa veterinären vid kl 19 då jag var orolig att det var två som var på väg ut samtidigt. Jag och veterinären kom överens om att hade det inte hänt något vid kl 20 så skulle jag komma in och mycket riktigt hände ingenting mer än kraftiga krystningar. Så jag åkte till veterinären där vi började med att röntga för att se hur de låg och om det var några problem. Så paff jag blev när det bara var två valpar i hennes mage. Jag trodde lätt att det var en stor kull ;) En valp i varje livmoderhorn och båda med rumpan först, och dom satt inte fast utan låg fint i gången. Vi valde att göra UL oxå för att se hjärtfrekvens på dem då det ändå gått en stund och de såg fina ut, ena hade lite lite sämre men inte akut dåligt. Veterinären gick in med ett finger och kände efter hur de låg och stimulerade Miras krystningar samtidigt vilket gjorde att den valp som låg först förflyttade sig nån centimeter till. Vi bestämde att jag skulle höra av mig igen om det inte hänt något efter kl 22. Sen åkte jag hem med Mira och tog Måns och Kenya med mig på en kort promenad då dom tyvärr men såklart hamnat i skymundan under valpningen. Väl inne igen så satte jag mig vid valplådan och Mira igen. Klockan började närma sig 22 och jag förberedde mig för att åka iväg igen men vid 21:36 kom den första valpen ut. En tik på 188g som var rätt pigg och rörlig. Ringde vet. och talade om att det kommit en valp och han tyckte att då kunde vi avvakta och att den andra nog snart skulle komma ut oxå. Sagt och gjort så väntade jag och såklart var glad över att den lilla kom ut utan problem till slut och att allt såg bra ut. Men när klockan började bli efter 23 blev jag orolig igen och tänkte att nu borde den andra va på gång men ingen yttre fosterblåsa sågs trots att Mira krystade rätt ordentligt. Tänkte att kommer det ingen valp när klockan blivit 24 så får jag ringa veterinären igen. Jag gjorde lite annat och vid 23:35 gick jag tillbaka till Mira för att se efter och då stack de ut två tassar och hennes värkarbete var koncentrerat så jag tog på mig en plasthandske och när tassarna kommit ut en bit till så hjälpte jag henne lite försiktigt och tillsammans lyckades vi få ut den andra valpen. Inte konstigt det var jobbigt för henne då fosterhinnan gått sönder vid baktassarna och dom var ganska torra så jag höll i dem försiktigt mellan krystningarna och ut kom en medtagen hanvalp som jag fick lägga i en handduk och gnugga igång och efter en liten stund började han andas och röra på sig. Mira slickade ren honom och sedan var han stark och hittade en spene ganska fort <3 23:45 var han ute. Mira och valparna mår bra och vi har sovit som stockar allihopa hela natten! Jag har hört valparna små gny lite men inte så att jag behövt kliva upp. Mira har både kissat och bajsat och ätit frukost och valparna kravlar runt i valplådan med starka rörelser och däremellan diar dom och blir ompysslade. En valpning som skiljt sig från alla mina tidigare jag haft, men genom det lär man sig något nytt och jag är så glad över vår fina veterinär Moje som alltid finns där och är lugn, gör det bästa för hunden och alltid vill veta hur det går efter att vi varit in. Det som alltid är viktigast för mig är att tiken klarar sig och Mira mådde bra hela tiden igår vilket vi oxå konstaterade hos vet. som såklart började med att lyssna och kolla hennes mående. Jag trodde dessutom att det skulle va fler valpar men som sagt så är jag så glad för dessa två och att dom klarade sig. Vi hade lika gärna kunnat stå här utan valpar likväl. Dygn 59 och Mira ser ut som en fotboll ;)
Jag väntar och väntar men hon går glatt promenader, leker lite, äter som vanligt men som sagt hon är rund som en fotboll och vilar väldigt mycket och ligger gärna så att magen får hänga. tex så ligger hon på mina ben och jag har dom lite isär så får hennes mage va där emellan. Ingenting med denna parning och dräktighet har varit lik hennes andra två som i princip var identiska, både med parningsdag och valpningsdag. Men jag oroar mig inte, Mira är lugn och stabil och visar än inga tecken på att nått är på gång men som alla gånger tidigare så kan dom gå från lugnt sovandes i soffan till att det är dags så jag väntar och väntar och tror själv att det kommer bli imorrn kväll eller på onsdag. Men dygn 63 är inte förrän på fredag så allt kan hända. Hur som så ser jag fram emot denna kull och är så förväntansfull på att se vad som tittar ut <3 Tänk att F-kullen snart är här!! Filmer, bilder och fler uppdateringar finns i vår facebook grupp: Kiwillas dvärgpinscher kennel och på Instagram kiwillas_kennel |
Arkiv:
April 2024
Kategorier:
|